Det fanns ett gäng VR-spel på plats. Med skepsis som standardläge när det kommer till nya saker som försöker vara överförträffliga blev jag som bortblåst av Netease och deras Nostos.
Innan jag äntrar den virtuella världen får jag förklarat för mig hur kontrollerna fungerar. När jag väl kliver in i den är den fantastisk. Enorma träd, böljande kullar och klippor som tillsammans formar ett bildspråk av ljuv fantasi i stil med Seiken Densetsu III. I horisonten ser jag enorma teknologiska strukturer. De bildar tillsammans med skyboxen en kuliss som är lika vacker som spännande.
När jag börjar utforska världen hittar jag en pilbåge och ett koger. Jag testar pilbågen och det är riktigt tillfredsställande. Inget utöver vad en kan förvä ta sig med en pilbåge i VR, men det känns riktigt bra.
Jag påminner mig själv om kontrollerna och höjer vänsterhanden och vrider upp ovansidan. Ett hologram med alternativ dyker upp där jag kan välja att titta på några grundläggande alternativ som t.ex. karta och crafting. När jag tittar på insidan av underarmen får jag upp stats där jag bland annat ser hur mycket hälsa jag har. Tittar jag rakt ned har jag mina vapen och verktyg där.
Den vanliga förvirringen när två världar krockar
Du rör dig genom att använda styrkorset på vänster kontroll. Att stå still medan din karaktär går känns konstigt, särskilt när en inte är världsvan med VR. Jag börjar sakta få grepp om det, men när jag ska klättra upp för en klippa blir det sådär pirrigt igen. Jag använder avtryckarna för att greppa stenarna och köra en klättring i stil med Link från BotW. Det känns konstigt att stå där jag står medan min karaktär klättrar uppåt för en yta. Otroligt roligt, men konstigt.
Efter att ha utforskat världen och vräkt ur mig diverse superlativ av hänförelse (jag stod och halvtjöt av förtjusning i mässhallen!) tipsar en av värdarna mig att gå in i den storm som sakta kommer in bakom mig. Det är en enorm tornado och min första tanke är inte att gå in i den. För det är en tornado. Jag följer ändå deras råd och beger mig in i den och tittar sedan uppåt för att se hur jag står i stormens öga, vilket är helt löjligt häftigt. Sedan är demon slut.
Jag må vara en gammaldags gamer som föredrar att ha en skärm framför mig, men det här var helt fantastiskt roligt och vackert. Spelet är inte klart och de ska finslipa grafiken och fylla på med lite smått och gott och jag ser verkligen fram emot att se det här spelet i sin färdiga, spektakulära form.
