Då var ett år snart till ända och ska summeras som traditionen bjuder. Blev spelåret 2014 något att ha i bagaget med facit i hand?
Det som väntar på något gott väntar aldrig för länge lyder ett klassiskt talesätt. I spelbranschen har man tagit detta på allvar på motsatt håll. 2014 var året då förseningarna duggade tätt och flera lanseringar sköts upp till nästa år. Till exempel lär vi inte se Ubisofts omtalade storsatsning The Division förrän till sommaren, samma tidpunkt som Batman: Arkaham Knight förhoppningsvis landar. Blir vi spelare kompenserade med bättre spel för tidsförskjutningen? Den frågan kommer besvaras när produktionerna hamnar i butikshyllorna.
I september fick Microsofts nya konsol – Xbox One – svensk premiär efter tio månaders försening. Konsolen visade tidigt upp sina muskler i flaggskeppet Ryse: Son of Rome som tyvärr blev en personlig besvikelse efter den korta och trista singelkampanjen. Om Ryse inte levde upp mina förväntningar så gjorde Far Cry 4 och Mario Kart 8 det med besked. Två riktigt bra spel som verkligen definierar ordet ”spelglädje” i sin renaste form.
Aldrig förr har det varit roligare att ösa på med ett tungt maskingevär i handen eller köra runt som en galning med ett sköldpaddskal som studsar runt tvärs över banan. Här gjorde Ubisoft och Nintendo verkligen en insats för att lysa upp en annars så mörk himmel fylld av brutna löften. Watch_Dogs och Call of Duty: Advanced Warfare bidrog också med sin beskärda del och gav uttrycket ”framtidens krigföring” en helt ny innebörd. Jag ser redan framför mig bruket att hacka varandras mobiltelefoner och susa fram i både jetpacks och exo-skelett inom den närmsta generationen.
Årets överraskning blev inte ett spel utan snarare tre. Till minnet av första världskriget fick vi Valiant Hearts: The Great War som kombinerade historielektioner med ett otroligt vackert och känslofyllt äventyr som tog andan från oss som hade turen att slippa uppleva helvetet i skyttegravarna. Alien: Isolation fick en spelvärld att flämta efter luft och höra hjärtat slå i väntan på xenomorphen som kunde dyka närsomhelst när man minst anade det. Den snygga grafiken och retrodesignen gjorde inte saken sämre i ett av årets läskigaste upplevelser. Hatred kom från ingenstans från en liten okänd polsk studio och fick hela världens ögon på sig efter en uppseendeväckande trailer som fick det en gång så kontroversiella Postal att framstå som en harmlös bagatell i jämförelse. Kommer debatten om spelvåldet återigen väckas till liv när spelet släpps?
Årets sämsta blev tveklöst Rambo: The Video Game. Polska Teyon gav oss filmlicensspelet efter Sylvester Stallones tolkning av überkrigaren Rambo, vilket slutade i ett fatalt magplask av episka proportioner. Ingenting tycks fungera i den här rövsmeten till produktion och det enda man erbjuds är huvudvärk, tarmvred och ångest. Till utvecklaren säger jag: Skärpning! Till er andra: Undvik!
Jag ser redan nu fram mot vad 2015 kommer bjuda i spelväg (läs Uncharted 4 och Rise of the Tomb Raider) och väntar spänt på att få sätta tänderna i alla de titlar som äntligen får se dagens ljus när de ges ut i färdig tappning. Kommer förseningarna göra oss konsumenter rättvisa? Ska Nintendo presentera någon ny konsol och fler produktioner till Wii U? Får vi se fler bärbara konsoler eller fler mobila satsningar på smartphone-fronten? Den som lever får se och att leva är att uppleva.
