Jag tog en vecka ledigt från 30 dagar då det har behövts. Jag har behövt börja på ny kula (se även Varvats instagram, eller mer ingående, min instagram). Men nu är jag tillbaka iallafall. Veckans avsnitt handlar alltså om vad jag tycker är den bästa storyn.
Det finns två olika varianter på berättande och jag uppskattar båda två lika mycket, men på olika sätt. Vi har lore, som låter oss få extrema dimensioner av narrativ att flyta samman i vad som gärna hade fått bli en bok eller en serie (World of Warcraft, Destiny, Dark Souls). Sedan har vi spelen som är lite mer direkt med sitt berättande, i form av en story. Bland de spelen jag uppskattar allra mest är Soul Reaver på första plats. Vi åker tillbaka till Nosgoth med Raziel och Kain, och hoppar vidare genom nygotiska, mörka tidsepoker.
Allting började med att Kain blev mördad i vredesmod, vilket fick denne att bli mer än måttligt förbannad på sina banemän och var beredd att ge sin själ för att komma tillbaka till livet, dock som vampyr. I Blood Omen: Legacy of Kain får vi följa denne på hans väg mot hämnd, samt ett beslut som kommer döma världen till förstörelse. Hoppa fram några hundra år och vi landar i Soul Reaver, där Raziel är vår protagonist. För en väldigt genomgående förklaring av premissen och vad denna spelserie har att erbjuda kan jag rekommendera introt till sagda spel, som jag nämner i avsnittet Bästa Introt.
Grundpremissen sätter oss i en medeltida fantasymiljö. Vi har magi, monster och övernaturliga fenomen som genomsyrar det universum som Nosgoth befinner sig i. Med Kain som antihjälte, antagonist och slutligen protagonist får vi en story som inte är särskilt självklar, men inte alltför komplicerad. Den går att följa och med ett narrativ av både Raziel och Kain får vi allt berättat i dagboksform. Röstskådespelet och monologerna är fantastiska och ger känslan av att du upplever en interaktiv roman.
Vi får tidigt veta att Raziel och hans bröder en gång var människor. Att spelserien låter oss återuppleva den tiden ger oss ett fantastiskt perspektiv. Vi får följa en tidslinje där de är rättfärdiga (men extremt hatiska) sarafanriddare, blir dödade och sedan återuppståndna av Kain. Ironiskt nog i den form som de tidigare hade jagat och dödat – vampyrer. I första spelet av Soul Reaver får vi ta del av vad århundraden av förfall har förvandlat dem till. Precis som Kain förvandlas med tiden har Raziels bröder också gjort det. De har blivit mindre mänskliga, men allt annat än gudomliga. De horribla former de tagit efter flera livstider är allt annat än vackert. Raziels roll i spelet är som en soul reaver, en slukare av själar, som i sin blåa skepnad är rester av sitt forna jag. När han återuppväcktes får vi bekanta oss med hans mästare. Senare i serien avslöjas dennes form och storyn utvecklas ytterligare. När Raziel slutligen allierar sig med Kain (som försökt sedan början på Defiance) får spelet en ny dimension. Igen.
Soul Reaver är ett av de bästa spelen därute när det kommer till story och jag kan väldigt varmt rekommendera dem om ni vill få en fantastisk story som kommer göra sig ihågkommen.
Har du missat ett avsnitt? Klicka dig vidare till övriga dagar här!
