Om 2018 ska definieras som något bör ”nostalgi” och ”tillbakablick” finnas med i beskrivningen. Sedan Nintendos lansering av NES Classic för två år sedan har spelindustrin drabbats av frispel och fullkomligt kastat lika komprimerade och lata retroplattformar på oss. Vi har även, i vanlig ordning, fått en busslast av diverse remaster av spel från fordom.
Med alla återutgivna spel Har vi fått vada i trötta re-releaser och blivit smärtsamt påminda om hur vissa spel borde förbli minnen. Sedan har vi remakes – de spel som nya spelare borde få uppleva, men som fått ett uppdaterat ansiktslyft. Shadow of the Colossus är textboksexemplet på detta.
Castlevania Requiem är en annan titel som gör det rätt, men med Team Icos andra titel är det desto viktigare. Shadow of the Colossus var redan före sin tid när det släpptes. Det är en minimalistisk berättelse med ett dolt djup, med en visuell upplevelse som definitivt tjänar på en iteration med dagens teknologi. Ge det fem, sex år och ytterligare en remake skulle vara berättigad.
Shadow of the Colossus är tidsresenären som knappade in ett för tidigt datum för sin ankomst. Denna återutgivning är inte bara en nostalgisk tillbakablick för gamla fans – det är en upprättelse för vad detta spel faktiskt är.
