Årets återutgivning 2018: Shadow of the Colossus

Om 2018 ska definieras som något bör “nostalgi” och “tillbakablick” finnas med i beskrivningen. Sedan Nintendos lansering av NES Classic för två år sedan har spelindustrin drabbats av frispel och fullkomligt kastat lika komprimerade och lata retroplattformar på oss. Vi har även, i vanlig ordning, fått en busslast av diverse remaster av spel från fordom.

Med alla återutgivna spel Har vi fått vada i trötta re-releaser och blivit smärtsamt påminda om hur vissa spel borde förbli minnen. Sedan har vi remakes – de spel som nya spelare borde få uppleva, men som fått ett uppdaterat ansiktslyft. Shadow of the Colossus är textboksexemplet på detta.

Castlevania Requiem är en annan titel som gör det rätt, men med Team Icos andra titel är det desto viktigare. Shadow of the Colossus var redan före sin tid när det släpptes. Det är en minimalistisk berättelse med ett dolt djup, med en visuell upplevelse som definitivt tjänar på en iteration med dagens teknologi. Ge det fem, sex år och ytterligare en remake skulle vara berättigad.

Det blir inte tydligare än så här. SotC var före sin tid och remakes trumfar remasters vilken dag som helst.

Shadow of the Colossus är tidsresenären som knappade in ett för tidigt datum för sin ankomst. Denna återutgivning är inte bara en nostalgisk tillbakablick för gamla fans – det är en upprättelse för vad detta spel faktiskt är.

Vad tycker du?

1 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Uppfostrad av NES och SNES, med en förkärlek till pixlar och chipmusik. Fastnar för de små detaljerna och fingertoppkänsla i spel. Skriver 8-bitsmusik som ViperofVic på youtube.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.