Nu pratar vi om specifika soundtracks. Donkey Kong Country i all ära, men jag tycker själv att Battletoads ofta glöms bort och att du är en del av det.
Ja, det var speciellt. Jag kom ju från att ha jobbat på en NES [med fyra ljudkanaler] till en arkadmaskin med 12 kanaler och ordentlig sampling. Som ett barn i en godisaffär – den sortens glädje.
Så hur var tankegångarna kring kompositionerna för Battletoads?
Nu kan vi ju faktiskt få det att låta som musik.
Och inte en dörrklocka, haha.
Exakt, så nu kör vi. Det är en period som jag gärna återbesöker igen och det är precis vad vi vill göra med Salamandos. Gå tillbaka till grunderna i spelmusik, men utan hårdvarubarriärer mellan oss och musiken.
Skapar du någonsin musik på fritiden, för ditt eget goda nöjes skull, eller är det alltid för jobb nuförtiden?
Jag har turen att älska mitt jobb, så där finns ingen direkt skiljelinje mellan fritid och jobb där. Jag har till och med en del jag gör helt gratis, till ett projekt som inte har med spel att göra. Inget jag kan prata om här nu dock.
Lyssnar du någonsin på annan spelmusik än din egen?
Aldrig. Jag lyssnar inte på spelmusik överhuvudtaget. Jag lyssnar så klart medan jag spelar dem – Zelda, Mario Kart med flera – men aldrig ur sin kontext. Som kompositör så skriver jag låtar för en viss del av ett spel och det är inte riktigt meningen att de ska stå för sig själva. De ska vara ett stöd åt spelet, som Aquatic Ambience. När du lyssnar på den så tänker du alltid på vatten och du är försjunken i den nivån och du skulle inte dela upp de två.
Det händer faktiskt att jag vaknar upp vissa dagar och känner för att bara ta det lugnt i sängen. Då händer det att jag sätter på just Aquatic Ambience. Min sambo, som inte har sådär jättemycket till övers för spelmusik, tycker ändå om den.
Jag skrev den under en rejäl sänka för mig, och jag skrev den för att själv må bättre. Det är så jag håller min mentala hälsa uppe.
Det skiner verkligen genom.
Många av mina soundtracks handlar om det. Självhelande. Och jag tror att det är samma sak för vem som helst. Att göra något kreativt lyfter verkligen en och jag tycker det är viktigt, att göra något kreativt som du tycker om att göra.
Vilken typ av musik spelade du i dina tonår med de band du var med i?
Jag skulle säga att det var den sorts musik jag inspirerades av: 80-talsrockband, Duran Duran, Aerosmith, Van Halen, den sorten.
Vad tror du att du hade varit idag om det inte vore för den dagen då Stamper-bröderna kom in i butiken och bad dig demonstrera musik?
Jag hade kunnat vara betydligt kändare – eller död till följd av alkoholförgiftning.
Det låter som en mörk tidslinje vi inte vill följa.
Saken är ju den att livet är vad vi gör av det; morgondagen är en ny möjlighet. Det är värt att poängtera. Är det något jag lärt mig genom livet så är det att du vet inte vem du pratar med imorgon, och du vet inte om de kommer att minnas dig om fem år för de saker du jobbat med och nu behöver de något från dig. Ditt kontaktnät är viktigt, särskilt i början av din karriär. Du vet aldrig vem som behöver din hjälp och när de kan tänkas behöva den. Det önskar jag att någon hade sagt till mig när jag var tonåring.
Vilken musikalisk utmärkelse skulle vara din dröm att få mottaga?
Det skulle nog vara klassikern: The All-Round Good Egg Music Award. En engelsk fras som betyder typ ”vara en hyfsad person”. Jag behöver inga hyllningar eller beröm. Det är tillräckligt vad folk säger om mig och mina verk online och jag behöver inget i min hylla för att bekräfta det.
Det förstår jag [och ska spä på lite nu].
Jag tackar David Wise så hjärtligt för tiden han givit mig och önskar honom och Kevin Bayliss lycka till med kommande Yooka-Laylee & The Impossible Lair och Salamandos. Tillsammans kommer de att fortsätta färga spelares tillvaro framöver, i både ljud och bild. Vilket är ditt favoritsoundtrack signerat David Wise? Berätta gärna i en kommentar här eller på vår Facebook.
