På tal om kreativitet kontra restriktioner som vi talade om förut: Händer det att du fortfarande använder hexadecimal kodning när du skapar musik i dag?
Skulle aldrig falla mig in. Visst, när vi gjorde sekvenserad musik [musik genererad på hårdvarunivå] kunde jag koden så väl att jag inte ens behövde spela det på min keyboard; jag kunde bara tänka ut melodin i mitt huvud och mata in numren direkt i datorn. Super-dupernördigt. Men det är så mycket extra hårt arbete och det är helt onödigt. Jag spenderar hellre min tid på den faktiska musiken än att lägga tid på att tänka på hex-kodning. Det var ett nödvändigt ont som fungerade väl på NES och SNES, för det hjälpte en runt vissa restriktioner, men det finns ingen poäng alls i att fortsätta med det.
När vi ändå är inne på maskinvara – vilken maskinvara föredrar du att göra musik till?
Switchen just nu, den är grym.
Någon särskild anledning?
Där finns ingen de facto-komprimering att oroa sig för och ingen restriktion i att skapa musiken. Sen är det ju Switchen. Den är Nintendo och jag gillar Nintendo-spel, eller den typen av spel.
Ja, du har ju spenderat majoriteten av ditt vuxna liv med att skapa spel för bland annat Nintendo-maskiner.
Det är den typen av spel jag föredrar ändå. Jag gillar kortare, koncentrerade spel du kan plocka upp och spela en halvtimme, kanske upp till två timmar, sedan kan du lägga undan det och inte behöva bry dig mer än så. Jag är inte mycket för spel som kräver mycket inlärning och input.
Finns där någon komposition du har gjort som sedan hamnat i ett spel där du i slutänden tänkt ”Hur hamnade den där egentligen, vad tänkte jag på?”? Kanske något din publik gillat och som du tyckte var oväntat.
Jag nämnde ju Snake Rattle’n Roll i presentationen där inne, men den är verkligen undantaget som bekräftar regeln. Den [signaturmelodin] skrevs när jag var stupfull. Jag hade rätt stora problem med att få till den och jag blev inte nöjd med den. Det var inte den sortens stycke jag skulle ha skrivit om jag inte var full. Vore jag nykter hade jag skrivit den helt annorlunda. Jag villa arbeta om den, men den gjorde sitt jobb och blev godkänd. Folk gillade den ju faktiskt och jag är inte någon som kan bedöma vad folk tycker, kan jag?
Jo, du har ju tidigare sagt att sanningen finns i åhörarens öra, så att säga.
Ja, och i det tillståndet vill jag nog aldrig befinna mig igen i vilket fall. Att komponera onykter gör att du dör rätt fort.
Spelar du någonsin själv spel som du gjort musiken till? Hur får det dig i så fall att känna dig?
Eftersom det är jag som har skrivit musiken så känner jag ingen emotionell koppling till den annat än att jag skapat den. Ett av de spelen jag gillar att spela är Snake Pass av Sumo Digital. Jag gillar bara sättet man spelar det på, det är bra.
Men musiken rör dig inte?
Jag ogillar den inte. Jag gillar att lyssna på den. Hade jag spelat ett annat spel så hade jag varit mer uppmärksam på musiken, men nu vet jag ju så att säga vad den gör eftersom jag skrev den.
Finns det något soundtrack som du önskar att du själv hade komponerat?
Kanske inte för spel, men absolut för filmer. Jag gillar Schindler’s List av John Williams starkt. James Newton Howard har ett soundtrack, men jag minns inte till vilken film. Något skräckfilmsaktigt med mycket spänning. Den är så välskriven och jag uppskattar verkligen att lyssna på den. Han är superduktig. John Powells soundtrack till How to Train Your Dragon är också riktigt bra.
Sedan finns en annan kompositör jag inte minns namnet på som gjorde, tror jag, The Incredibles. Under arbetet med filmen hade Disney en snubbe som gjorde filmmusiken och en annan som gjorde musiken till spelet som skulle släppas samtidigt. Berättelsen, som kanske eller kanske inte är sann, lyder som så att Pixar fick lyssna på spelets soundtrack, och producenten för hela projektet frågade vem som låg bakom musiken. Jag är inget vidare på namn, men de var hur som helst så imponerade av hans jobb med spelet att de fimpade den etablerade kompositören som gjorde filmens soundtrack och satte in killen som gjorde spelets i stället. Giacchino, tror jag hans namn var.
[Michael Giacchino och Chris Tilton delar äran för filmen The Incredibles soundtrack, som vann flera prestigefyllda priser. Äran för spelsoundtracken delar de båda med Tim Simonec. Sanningshalten och vem som gjort vad i den här berättelsen lämnas härmed upp till er, kära läsare.]
Om vi i stället blickar till framtiden: Vilket spel eller vilken spelserie skulle du helst vilja skapa musik för?
Den här frågan dyker upp då och då och folk tar den alltid så seriöst. Jag är rätt nöjd med projektet jag gör nu tillsammans med Kevin Bayliss, Salamandos.
