30 Dagar Spel, dag 16: Bästa cutscenes

Jag är otroligt förtjust i gameplay, kontroll och den upplevelse spel ger när jag själv är med och deltar. Samtidigt är jag helt förälskad i en bra story som gör spelen till interaktiva filmer. I den här serien kommer jag ta upp två spel (en av dem en hel serieI) som briljerar på den fronten. Det här är det första.

Hideo Kojima är en massiv filmentusiast. Det har han varit så länge han har gjort spel. Det var t.o.m. så att han ville bli filmmakare först, men då hans föräldrar tyckte att han skulle skaffa sig ett ”riktigt jobb” blev det något annat istället. Han började jobba som en nobody på Konami, ett av landets större företag.

Ett litet tidshopp och vi hamnar vid Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots – den, enligt mig, sista delen i Metal Gear-serien. Vi får följa en åldrad Snake som tagit sig an gubbrollen till fullo. Han är egentligen bara 42 år, men ser ut som närmare 70. Detta på grund av FOXDIE och den effekt det har på honom. MGS4 släpptes även på nästa generations konsol, så grafiken var magnifik för fans av serien. Kojima, med sina filmiska fetischer, kunde nu leva ut ordentligt vad filmsekvenser anbelangar.

Berättelsen som utspelar sig i Metal Gear-serien är komplicerad, det tänker jag inte förneka, men jämfört med t.ex. Kingdom Hearts-serien är det här bara en komplex thriller, där Kingdom Hearts är en snedtripp på LSD, blandat med starksprit och ett illegalt raveparty fullt av teletubbies. Det går definitivt att nysta ut storyn utan större krångel,. De frågetecken som uppstår väcker snarare intresse och nyfikenhet än förvirring. I MGS4 får vi ett avslut på allt. I kronologisk ordning är det här det sista spelet i serien (om vi inte räknar in Metal Gear Rising: Revengeance, som jag tror utspelar sig efter det fyran). Vi kommer få svar på mycket och det kräver sin beskärda del av exposition.

”Varför har Snake antagit formen av beef jerky i halva ansiktet, precis som Zuko från The Last Airbender?” tänker du. Ja, det är väl bara att se filmen så får du se…eller nej, spela spelet menar jag!

Metal Gear-serien är väldigt filmisk, med stort fokus på berättande. Detta blir såklart mer levande med Solid-serien och svängarna kunde tas ut ännu mer. Med MGS4 fick vi tonvis av cutscenes och en rekortlång sekvens i slutet, där du i princip sitter och tittar på vad som utspelar sig i över en timme. För mig är kombinationen film och spel helt fenomenal, men det kräver en fin balans och en intressant story för att en ska orka med det. Precis som Asura’s Wrath (som f.ö. äver en värdig bubblare här) så är MGS-serien till stor del filmsekvenser, men det gör inget alls. Särskilt inte i Del 4: Guns of the Patriots. Jag njuter av varje minut jag inte kan använda handkontrollen iallafall.

Har du missat ett avsnitt? Klicka dig vidare till övriga dagar här!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Uppfostrad av NES och SNES, med en förkärlek till pixlar och chipmusik. Fastnar för de små detaljerna och fingertoppkänsla i spel. Skriver 8-bitsmusik som ViperofVic på youtube.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.