Alla bra spel till trots så finns alltid undantaget som skiljer sig från mängden. Den gemensamma nämnaren är att produktionen verkligen är uselt på alla tänkbara plan. Du vill bara skrika, vråla, klättra på väggarna och slå sönder något i din närhet när du ser eländet på skärmen. Efter noga övervägande och lite konkurrens från två andra titlar landade valet på Raid: World War 2. Det dröjde inte länge innan vi förstod att detta var något utöver det vanliga.
Raid: WW2 bygger på heist-genren från idén bakom Payday, det vill säga att begå kupper och snabbt som attan ta sig helskinnad hem när helvetet brakar löst. Förlagt under andra världskriget ska du och dina intelligensbefriade AI-botar slåss mot horder av lika intelligensbefriade tyskar som väller in från alla håll. Hela konceptet var korkat redan på planeringsstadiet och resultatet blev därefter. Lägg till vidrig grafik, obefintlig kontroll, kass solokampanj, gräslig musik, hackig bilduppdatering och struktur så har du katastrofen komplett.
Raid: WW2 är en stinkande skithög som varje gamer med självaktning ska hålla sig borta från. Glöm allt vad du hört om det och tänk inte ens tanken att spelet existerar. Så illa kan det gå när en obskyr kroatisk spelstudio får bestämma. Usch!
