GameCube får nu gå på Systemet

I dag, den 3 maj 2022, är det exakt 20 år sedan Nintendo GameCube släpptes i Sverige. Den lilla lila (eller indigo) kuben hade en total livslängd på cirka 6 år (2001–2007) och sålde strax under 22 miljoner enheter världen över. GameCube sägs av många vara den sista konsolgenerationen där Nintendo på allvar konkurrerade med hårdvarukraft som försäljningsargument.

Trots sin för tiden rätt starka och storleksmässigt imponerande arkitektur drogs konsolen med ett för knappt lagringsutrymme för sina spel. De små proprietära DVD-skivorna, ett resultat av samarbete med Panasonic, rymde ynka 1,46 gigabyte – mindre än en tredjedel av fullstora DVD-skivans 4,7 (som dessutom kunde dubblas med ett sekundärt lager). Kanske var det också därför som minneskorten upplevdes som något för små. Som exempel så tog Beyond Good and Evil upp nästan ett helt 59-blockskort och Splinter Cell: Chaos Theory krävde att du köpte ett större än så.

Precis som under Nintendo 64:ans tid kantades GameCube alltså av tvivel. Trots detta är konsolen hem till över 650 spel, varav en hel del är bland Nintendos allra bästa, tillika fansens käraste. Ska vi inte ta en liten minnesresa tillsammans?

Omritade förväntningar

Nintendos lilla GameCube ritade för evigt om fansens förväntningar på flera av speserierna vi kommit att älska. Det kanske främsta exemplet är The Legend of Zelda: Wind Waker. Många av oss minns säkert fansens anklagande kommentarer (kanske stämde ett par av oss in i kören?). Link hade blivit en barnslig clown och Zelda-serien var som död. Få kan nog stå för den åsikten i dag. Wind Waker har till och med fått en remaster på Wii U – en som enligt källor kan vara på väg även till Switch innan årets slut. Wind Waker är ett ypperligt exempel på spel som åldrats väl, inte minst på grund av dess grafiska stil.

När GameCube skulle släppas utan ett Mario-spel var det nog en och annan som drog öronen åt sig. Vi fick i stället ett spel med brodern: Luigi’s Mansion. I stället för ett typiskt plattformsspel skulle vi jaga spöken som en sällsamt räddhågsen ghostbuster. Satsningen gick inte hem hos alla; spelet ligger på 144 plats över GameCube-spel på Metacritic. Releasen fyllde dock tomrummet Mario lämnade till viss del, och blev populär nog för både två uppföljare och en remake.

2002 års Metroid Prime lämnade ingen gamer oberörd. En helt obeprövad amerikansk studio gavs i uppdrag att återuppväcka en väldigt kär spelserie som legat i träda närmre åtta år, och dessutom i en helt ny genre. Att säga att Retro Studios lyckades med denna bedrift är en underdrift. Metroid Prime är ett av de högst rankade spelen på såväl GameCube som i spelvärlden i allmänhet. Förväntningarna på fjärde delen i Metroid Prime-serien är så orimligt hög att utvecklingen startat om till synes från scratch en gång redan. Fantastiska spel är svåra att följa upp, helt enkelt – särskilt när det nu är en trio väldigt uppskattade spel.

På toppen

Flera spelserier nådde sin absoluta topp på GameCube. I vissa fall beroe det i och för sig på att inga nya delar i spelserien dykt upp sedan dess. Bland sådana fall har vi F-Zero GX, som alltså är så sjukt bra att man helt enkelt inte vågar göra en uppföljare. Kanske är det med rätta, när andra spel visat att det är svårt att följa upp briljans. Paper Mario: The Thousand Year Door är ett sådant exempel. Spelserien Paper Mario har i princip enhälligt sågats jäms med fotknölarna sedan dess (dock gillar båda Daniel sitt Colour Splash såväl som Origami King; smaken är väl som baken ändå).

Andra serier som nådde sin topp på GameCube är Rogue Squadron-seriens andra del Rogue Leader. Bland Star Wars-spel är Rogue Squadron-serien en väldigt uppskattad sådan, och del två anses av de flesta vara höjden. Det fixade till allt som var spretigt och klumpigt med seriens första del (och dess spinoff Battle for Naboo) och höll sig till det det gjorde bäst: rymdslagsmål i skepp med laserkanoner. Uppföljaren Star Wars Rogue Squadron III: Rebel Strike gjorde misstaget att återintroducera mindre landbaserade skepp och lägga till banor/segment till fots. Misstaget reflekterades i de ojämna betygen. Kanske kan man till och med kan säga att de bidrog till Factor 5:s undergång.

Super Smash Bros. Melee var länge en gyllne standard för fightingspel av den mer festaktiga typen. Spelet var så mycket större än föregångaren, med så mycket mer finesser och tilltag att det var svårt att inte älska det. Samtidigt så var Super Smash Bros. Melee nästan ett releasespel (det släpptes den 21 maj samma år) och blev konsolens absoluta måste. Uppföljaren Super Smash Bros. Brawl lyckades aldrig riktigt uppnå samma status, och med sin mer turbaserade grundmekanik cementerades Melee:s plats som ouppnåelig klassiker allt mer – i synnerhet i tävlingssammanhang. De flesta håller nog med om att Super Smash Bros. Ultimate slutligen tagit tronen från Melee, men det var en svårvunnen, tidskrävande strid.

Allt annat än fyrkantig

GameCube var allt annat än fyrkantig (åttakantig, faktiskt). Förutom alla tidlösa exempel ovan var GameCube en tid för experiment, så som Pikmin, Geist och Starfox Adventures. Alla föll inte i god jord, men de gjorde konsolen intressant. Det gäller inte minst på multiplayer-fronten, där spel som Mario Kart: Double Dash och Zelda: Four Swords Adventures fått många av oss att skratta i ren förtjusning. För att inte nämna flera multiplattformsspel som hade rejäla multiplayer-fördelar på GameCube. Timesplitter 2, Jedi Outcast: Jedi Knight II och 007 Nightfire kunde alla konkurrera med Nintendos egna flerspelartitlar, och kunde skryta med fler datorstyrda spelare än andra konsolversioner (och fler mänskliga också, om man räknar in PS2:ans krav på multitap-adapter).

Nintendo hade också ett rätt skakigt förhållande med sina tredjeparter. Lagringsformatet gjorde säkert sitt, och minnena från N64-tidens nästan arroganta framställning bidrog säkerligen en del. Trots det fick vi exklusiva spel från SEGA, bland andra Super Monkey Ball, Sonic Adventure 2: Battle och Phantasy Star Online. De flesta tog sig även till konkurrenterna, men betydligt senare och utan visst innehåll. Till och med Squaresoft, nu i form av Square Enix, kom tillbaks med det fantastiska Final Fantasy Crystal Chronicles (med en mindre fantastisk remaster). Faktum med att GameCube fick fler RPG: Baten Kaitos, Lost Kingdoms, Tales of Symphonia och undertecknads personliga favorit Skies of Arcadia Legends.

Delfinen som kunde

GameCube började sitt liv under projektnamnet Dolphin. Min personliga teori är att namnet kom sig av att vattenrenderingen var så grymt imponerande för sin tid. Såväl Super Mario Sunshine som Wave Race: Blue Storm ser än idag helt fantastiska ut. Nintendo gameCube ger så att säga en dubbel våg av nostalgi att skriva om i dag. I väntan på att Nintendo släpper den efterlängtade GameCube-sektionen (som förhoppningsvis kommer!) till sin NSO-tjänst kan vi bara säga: Grattis på 20-årsdagen, Nintendo GameCube. Vi glömmer dig aldrig.

Här avslutar vi med ett av spelvärldens bästa påskägg.

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.