Penguin Land är ett av 59 officiellt släppta spel med stöd för FM-ljudenheten på Master System. Som en effekt av detta har samtliga Let’s Play-videor detta soundtrack aktiverat. Jag kan tycka det är lite synd, för PSG-originalet (i den mån man nu kan kalla det så) är ett rätt mysigt och trallvänligt sådant. Det gäller dubbelt upp för PAL-hastigheten, för ja, Penguin Land går betydligt långsammare i vår region, som brukligt.
Doki Doki Penguin Land Uchuu Daibōken är originaltiteln, och det släpptes i Japan, USA och Europa mellan 1987 och 1988. Att samtliga då relevanta regioner fick Penguin Land är förståeligt. Det är nämligen ett rätt enkelt pusselspel som väldigt lätt låter sig marknadsföras. Du spelar som den ursöta pingvinen Överbett, kapten för ett räddningsuppdrag där du och din besättning ska få hem pingvinägg i ett stycke.
Den närmsta analogen jag har till Penguin Land på liknande maskin är nog Solomon’s Key på NES. Och precis som det är inlärningskurvan otippat hög. I sak kan du egentligen bara hoppa, putta saker och förstöra block en viss distans från dig själv. Kombinerat kan du dock uträtta oerhört mycket med dessa få kommandon. Och banorna kan vara imponerande stora, var och en med flera lösningar att få ägget ned till botten av spelplanen och in i rymdskeppet. Hjälpsamt nog visar en indikator hur långt ägget kan falla innan det krossas av fallhöjden. Men fy farao vad jag suger på det här. Spelet består av 50 banor, varav de sista 20 bara går att spela under villkoret att du klarat de 30 första. Det här är antagligen inte ett spel jag någonsin kommer att få se eftertexterna i på ortodox väg.
Penguin Land är redan ett rätt udda och roligt spel, även om det är rätt svårt. Men det når verkligen nästa nivå av banredigeraren. Du kan bygga helt egna banor och spara dem i kassetten(!). De brydde sig alltså om att utrusta Penguin Land-kassetterna med batteri-backup bara för att spara någon ambitiös spelares egendesignade banor. Kassettminnet rymmer femton egna banor, vilket ger en imponerande spellängd för de som verkligen inte kan få nog av Penguin Land.
För övrigt används Paus-knappen på konsolen till att kika på banan i det här spelet. Egentligen låter det dig bara skrolla skärmen ned (och BARA ned) utan att sprites syns eller att timern rör på sig. När du når slutet ”avpausas” spelet automatiskt. Ett designval så udda som något när det kommer till konsolen och dess pausknapp.
Överlag är Penguin Land onekligen gjord för Master System, med dess styrkor och svagheter i nära åtanke. Fysiken bakom ägglullandet känns förvånansvärt genomtänkt och genuin. Trots det blåser jag nog hellre bubblor i Bubble Bobble eller regnbågar i Rainbow Islands …
