Självklart har jag samlat på mig en del sportspel bland mina 100 första titlar på Master System, och California Games är ett av dem. Spelet är en samling sportgrenar som tätt förknippas med USA:s kanske kändaste delstat. Denna första del i serien (ja, det finns en uppföljare) dök upp på lite hisnande 14 olika format. Vilka grenar som finns med beror lite på plattform, men för Master System är det skateboard (half-pipe-ramp), Foot Bag, surfning, rullskridskor, BMX samt frisbee.
California Games har i princip bara fyra spellägen: Spela alla grenar, spela några grenar, spela en gren eller öva på en gren. När du är klar är det inte mycket mer än så. Du kan samla poäng och plocka rekord för lite bonusspel och här finns lite ”fuskkoder” för att få ut ännu mer av spelet, men det är ändå en rätt så WYSIWYG titel. När du startar spelet får du välja antalet spelare, upp till åtta stycken(!) och ni alla skriver i ett sex tecken långt namn. Sedan blir det åka av!
Som turneringsspel på en spelkväll eller så kan faktiskt California Games vara rätt kul. Men först vill du nog ge samtliga spelare en chans att bekanta sig med kontrollerna. Varje evenemang har så klart sin egen konfiguration, och den är allt annat än intuitiv i dagens mått mätt. Jag förstår absolut vad programmerare/designers hade i åtanke när de lade upp kontrollscheman, men låt oss säga att jag tackar stjärnorna för att mitt exemplar har manualen kvar.
Visst är det förståeligt att många verkar titta tillbaka på California Games med nostalgiska glimtar i blicken. Jag kan till och med förstå dem och det faktum att det blev så älskat att Master System fick en av tretton portningar. Kanske denna till och med är en av de finare att titta på. Ljudmässigt är dock ingen version av California Games någon större hit, trots att Master System-versionen har ett otippat FM-soundtrack (trots att det aldrig släpptes i Japan, som är den enda marknaden med FM-modul!) och NES-versionen arrangerades av David Wise.
California Games lär inte lyftas ur förpackningen igen på bra länge. Det är helt enkelt inte tillräckligt kul själv i dag, och oddsen att jag finner upp till sju lika frälsta retrospelare för en sejour är rätt obefintliga. Min motivation till att få fatt i ett exemplar av uppföljaren, det passande döpta California Games II, har inte precis ökat heller. Det sagt tycker jag det är lite synd att den tilltänkta nystarten på Wii/DS/PS2 aldrig bar frukt. Sportspel av party-sorten kan vara väldigt kul i sällskap, trots allt.
