Jag har tidigare recenserat Wonder Boy in Monster Land:s AGES-utgåva på Nintendo Switch. Jag var inte precis snäll mot spelet, och finner mig eka mycket av tankarna när turen nu kommit till hemversionen på Master System. Spelet är inte säker på om det vill vara ett hacka-slå-, plattform- eller rollspel, och det lyckas egentligen bara halvbra med någotdera. Det mest frustrerande är egentligen att det vill belöna utforskande, samtidigt som det står med timglas och bestraffar dig med oundvikbar skada när du tar för lång tid på dig.
Här ska dock den som bör, äras – Wonder Boy in Monster Land är en imponerande hemversion för sin ålder. Precis som R-Type släpptes det knappa året efter sin arkadförlaga, och den enda uppoffringen som är värd att nämna är i princip storleken på sprites. Flera fiender är märkbart reducerade i storlek, men är ändå rätt biffiga. Och till och med musiken låter jämbördig, om än något lägre i volym. I Japan hade Master System-spelet till och med stöd för FM-modulen, men allvarligt talat är ljudet på den soundtrackversionen rätt platt i jämförelse med klarheten i PSG-chippens toner. Eller är det bara ”bitfantasten” i mig som slår slint?
Wonder Boy in Monster Land på Master System har till och med en extra bana utöver de sedvanliga 11 i andra versioner. Det är nummer åtta, som ger tillgång till två extra doldisbossar och en affär. På det hela sammantaget innebär det här att du har många fler möjligheter att köpa på dig den bästa utrustningen för att klara av draken. Skulle du ändå ha problem att få råd kan du missbruka pausknappen (ja, pausknappen!) för att få 45 mynt var 73(!) tryck. Samma effekt kan uppnås genom att ha en kontroll inkopplad i port två och likaledes spamma knapp 1 eller 2 på den. Jag kan med glädje (och välfylld plånbok) konstatera att detta trick funkar extra bra med en Rapid Fire Unit.
Överlag tycker jag fortfarande att detta specifika inlägget i Wonder Boy-serien är rätt överskattat, men det är ändå ett helt okej spel. Designen är på tok för oförlåtande för en modern publik, och då ska ändå den japanska versionen vara svårare. Själv betackar jag mig och är rätt nöjd med att ha pryglat draken åtminstone en gång. Det kan dröja rätt länge innan det är dags igen.
