Kung Fu Kid har ett av Master System-bibliotekets fulaste omslag utanför Japan. Å andra sidan är det japanska inte heller någon skönhet. Båda ser ut som det mesta konsolen fick kring den här perioden, alltså sent 1987. Kassettstorleken är dessutom en rätt blygsam sådan, på en knapp megabit (128 kilobyte). Så vad kan Kung Fu Kid erbjuda bakom ofördelaktiga omslag och storlek?
Du spelar som kung fu-krigaren Wang och ska besegra den onde Madanda för att hämnas din mästare Tayrons död. Allt med Kung Fu Kid låter egentligen som en riktig B-rulle från 70–80-talet, vilket gäller även för hur spelet spelas. Det spelar som någonstans mellan Crouching Tiger Hidden Dragon, Kung Fu Hustle och Drunken Master; det skulle mycket väl kunna vara en licens för någon av dem.
Striderna utspelar sig på totalt sju banor, varav två är vagt larytintiga i sin design, fyra är spikraka affärer och en agerar bossmaraton. Eftersom du färdas snabbare i luften än vad du går på marken är det en självklarhet att du hoppar så fort du får möjligheten till det. Samtidigt måste du tajma in dina sparkar så att du träffar fienderna i precis rätt tid. De få fiender som ger dig problem med sparkarna är oftast någon form av odöda och kan med fördel uppnå Nirvana genom dina talismaner.
Skönt nog kräver Kung Fu Kid ingen kirurgisk precision i kontrollerna. Dess största idioti är omvända hopp- och slagknappar, men jag har nog aldrig varit med om ett spel där man vänjer sig så här snabbt vid den styggelsen. Sparkarna ger dessutom ett rätt skönt oomf, särskilt när fienden dör av en. Allt medan ett rätt gungigt och skönt soundtrack håller öronen sysselsatta (jag mindes till och med en av melodierna från min senaste rodeo med Kung Fu Kid för över tio år sedan!). Ett soundtrack som inte är i korrekt hastighet, tyvärr, men som faktiskt låter riktigt skönt ändå.
Kung Fu Kid är ett sånt där otippat kul spel som alla såg förbi när det kom. Inte undra på; det är simpelt, dåligt översatt och lite för lätt för sitt eget bästa. Det förblir dock otroligt kul och har åldrats väldigt mycket finare än mycket annat på Master System. Jag gillar det ännu mer nu än när jag klarade ut det första gången för ett drygt decennium sedan.
