Bomber Raid är ett mitten-spel i Master Systems bibliotek, i flera bemärkelser. Spelet släpptes i alla regioner, varav Europa var den första. Vi fick det 1988; resten av världen 1989. Det utvecklades av SEGA själva – enligt GameFAQs av SIMS (som dock inte etablerades förrän 1991). SIMS är i princip SEGA, men i samarbete med Sanritsu. Det kan kräva en liten djupdykning så småningom, men här är det nog lika bra att kännas vid dem som ”SEGA m.fl.”.
Bland det bästa med att få spela moderna utgåvor av spel som exempelvis Gleylancer är att jag får tillgång till funktionen att spola tillbaks i gameplay, och kan i detalj studera vad som gick fel och till och med rätta till detta i realtid. Bomber Raid ger inga sådana krusiduller, så klart, men det hade varit fan så mycket roligare om det gjorde det. Det handlar inte ens om ett Easy Mode (men jag är över att skämmas för ett sådant för kulregnsspel) utan om att få hjälp med att hitta sina egna bokstavligen blinda punkter. Kulorna i Bomber Raid må alla vara dödligt orangefärgade, men de försvinner lik förbannat in i bakgrunden när denne har fler än en färg.
Bomber Raid har inget värst bra soundtrack, men glatt som sjutton är det och bossfajterna känns hektiska. FM-kompatibelt är det också om du kör japanskt (eller har en modul installerad). Du kan också få se en alternativ titelskärm där spelet heter Battle Wings om du håller in ▼◄ på kontroll 1 och ▲►❶❷ på kontroll 2 vid konsolstart. Du kan också stöta på problem om du försöker spela spelet med något annat än en Master System-kontroll. Det är tydligen för att spelet kikar på vilken region konsolen du startar den på har och sedan glömmer städa upp efter sig. Trots att MS-kontrollen är vanskligt undermålig för mycket, inte minst för precisionsarbeten, är den alltså ett måste.
Puh, jag hoppas att det inte är många skjutarspel kvar i den här artikelserien. Svedan från att suga på ett skjutarspel är värre än den att suga på ett sportspel. Och i Bomber Raid gick ju allt frid och fröjd till sista banan – där tog det stopp. Men jag lade märke till en del på vägen dit. Kulorna flimrar för det första inte, vilket troligtvis innebär att de animeras i bakgrundslagret. Det betyder också att de skrollar så ryckigt att de likväl kunde flimrat som sprites i stället. Den andra grejen jag lade märke till är att en turboknapp är riktigt najs, men jag hade velat ha kortare avstånd till en på/av-knapp för funktionen. I slutänden är detaljkontrollen i att bara skjuta varje kula själv mer värd.
Bomber Raid utgör för övrigt ett ypperligt exempel på hur marknadsföringen av ett spel kunde (och fortfarande kan) vara så långt ifrån sanningen att det är pinsamt. Omslaget har en Lockheed SR-71 ”Blackbird”, som inte ens är ett bombplan. Det gör kanske inte så mycket med tanke på att du inte ens bombar i Bomber Raid. Du styr heller inte en Blackbird, utan ett biplan av okänd typ. Baksidetexten skryter med att du kan färdas i Mach 6, alltså sex gånger ljudhastigheten, vilket inte ens Blackbirden kan (maxhastigheten ska tydligen vara 3,2 Mach). Försöker jag med detta göra narr av ett spel som tog ut mig med soporna? Kanske. Är det fortfarande intressanta fakta? Det får du bestämma själv, kära läsare. Men erkänn att tanken på ett biplan i sex gånger ljudhastigheten är en fruktansvärt rolig mental bild. Åtminstone fram till realisten i en börjar analysera.
