Har jag sagt att jag ska gå genom alla spel i samlingen så har jag, även om det inkluderar Trivial Pursuit. Jag är ju faktiskt även en brädspelare, och anser att bräd- och videospel både kan och nästan bör hållas separat. Det är därför med viss skepsis jag ens startade Trivial Pursuit på Master System, även om det faktiskt inte är första gången.
Trivial Pursuit har tagit tillvara på digitala möjligheter sedan 1983 då Trivial Pursuit: The Computer Game – Genus Edition släpptes på dåvarande hemdatorer så som Amiga 500 och Commodore 64. GameFAQs listar sedan en annan release följande år, kort kallad Trivial Pursuit, som har samma utvecklare, men olika plattformar. Master System-versionen ska tydligen vara en port av det senare (släppt 1992 exklusivt i Europa), men bär ändå undertiteln Genus Edition. Så vad ska man tro egentligen? Spelar det någon roll? Nej, ty tärningen är kastad; nu spelar vi!
MS-TP är spelbart på engelska, tyska, franska och spanska. Frågorna skiljer sig faktiskt en del mellan språken, framför allt vad gäller frågor om geografi. Trots hela fem språk har spelet den gulligaste lilla manual du kan tänka dig – tolv ynka sidor plus omslaget. Så bekant förväntar man sig att spelare är med TP-konceptet.
Att spela en över 30 år gammal version av TP är så klart inget man gör som annat än en kuriositet. Rätt mycket information är inte ens korrekt längre. Sovjetunionen finns t.ex. inte längre, oavsett vad Putin vill, och kan därmed inte ha Pik Lenina som högsta berg (det ligger på gränsen mellan Tadzjikistan och Kirgizistan). Men även som kuriositet finns här en viss behållning, särskilt för oss spelmusiktokar. För det blygsamma soundtracket står nämligen ingen mindre än Matt Furniss, som gjort ett stort antal fenomenala soundtracks. Trivial Pursuit på Master System är inte precis hans motsvarighet till Pictionary på NES för Tim Follin, men här finns en handfull gulliga små melodier och covers för ett antal musikrelaterade frågor.
Men vet du vad? Nu har jag lekt färdigt med mig själv!
