Tårarna var inte långt borta när det hände. Jag hade kämpat tappert genom horder av legosoldater i en stuga, plockat med mig datadisken under tung beskjutning och släpat min lekamen till helikopterupphämtningen. Precis när jag trodde att allt var klart inträffade det ofattbara.
Till tung svepande begravningsmusik sköt befälhavare Shepherd ”Roach” och ”Ghost” i bröstet. Inte långt därefter varnade min kollega Price via radio om att inte lita på karln som nyss skjutit hål i mig. Musiken intensifierades när jag och ”Ghost” slängdes i en grop och översköljdes med bensin. Det sista som händer är hur Shepherd slänger sin cigarr i gropen och förvandlar allt till ett eldhav. De sista tonerna klingar av innan skärmen svartnar.
Call of Duty: Modern Warfare 2 var en intensiv men andefattig upplevelse. Men just den här scenen blev för mycket. Sorglig men ändå vacker på något obehaglig vis. Shepherd visade sig från sin värsta sida och kvalade in sig bland de kusligaste spelskurkarna. Infinity Ward visste vilka knappar de skulle trycka på för att skaka om mig känslomässigt.
